Det var inte meningen att jag skulle fortsätta skriva då jag lessnade.
Men nu känner jag att det kanske kan vara dags?
Saknar det lite på något sätt nu.
Tänkte att det aldrig är för sent för en update.
Och tack alla söta ni som skrev att ni saknade bloggen och mig.
Gulle.
Kände för att skriva just nu för jag har haft en såå bra helg. Så bra att det är otroligt.
För 2 veckor sedan fick vi hem illern Pyara som jag och Martin är fodervakt åt.
Så nu för tiden bor lilla Pyara i vårt kök i lägenheten i Hökarängen.
Igår var vi ute på vår första promenad alla 3. Jag, Martin och Pyara.
Gräset och snön var en hit för henne.
Hon var så lycklig med hennes burriga svans och kuttrande ljud.
Jag var lika lycklig.
Sist jag skrev skulle vi bli sambos. Det känns så längesen nu.
Det är det bästa jag gjort hittills i mitt liv.
Jag bor med Martin, min pojkvän, Min bästa vän.
Det har sen vi flyttat bara kännts bra. Aldrig tvekat.
Så ja, ni som undrar, jag lever ihop med min Martin och mår riktigt riktigt bra.
Eftersom idag är det måndag, och jag har haft en superfin
helg så ska jag koncentrera alla tankar på det.
Idag ska ingenting få mig ur balans och på dåligt humör.
Jag kikar hela tiden på bakgrunden på min iphone
där jag har en bild på Martin och Pyara jag tog ute i solen igår.
Den får hjälpa mig komma ihåg de stunderna allt bara blir grått och jag inte kommer ihåg.
Jag älskar Martin. Jag älskar Pyara,
är så glad att vi får ha henne hos oss.
Hoppas hon stannar länge.
Längtar tills klockan blivit 19:00 och jag får lämna jobbet
och gå hem till de två som väntar på mig hemma.
Ska försöka ta mig upp,
ta mig ur och se det fina istället för allt
som kan uppfattas som jobbigt.
Det är inte jobbigt, det är utmaningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar