worries

Jag säger hur mycket jag älskar honom. Vilket är mycket.
Jag har inte kännt samma sak för någon annan.
Därför blir jag rädd att jag visar för mycket,
att han ska tro att mina känslor är så pass mycket starkare
än hans, och bli rädd, och dra.

nu är jag säkert dum. men det har ju hänt? right..
Jag vill bara visa honom för hela världen, min man.
Men han kanske inte vill detsamma..

okej, sluta tänka piller tack

~

Helgen som gick spnderade jag och mannen i falun.
Riktigt bra helg, synd bara att helgen ska gå så fort.

Inget vettigt egentligen, vill bara skriva i brist på annat,
och för att jag vill komma ihåg hur jag mår nu för tiden.
Jag är så otroligt kär och glad. Låter hur cheezy som helst..
Första gången nånsin jag känner såhär för en människa.
Han är bäst.

Mindre kul att komma hem från falun, jag vill aldrig åka hem när vi är där.
Det är mysigt där uppe. Man slipper vara här, man slipper vara hemma.
Appropå vara hemma, det funkar inte längre..
Jag hoppas det inte bara är prat när jag och min man faktiskt pratar om att flytta. Tillsammans.
Jag vet att jag skulle klara det. Jag är inte den som ger upp något som jag faktiskt tror kan bli underbart.
Jag hoppas. Men vågar inte hoppas riktigt ändå, vill inte bli ledsen.

Men i smyg hoppas jag. Det skulle vara så skönt att slippa det där andra..
Jag skulle vara så mycket gladare.
Att faktiskt få bo någonstans där det finns kärlek, och inte bara oro.

ska man ge upp?

Inte för att jag egentligen vill ge upp. Men jag känner mig lost.
Är det här något för mig?
Ikväll hade jag en modell, slutresultatet blev bra.
Men jag hatar mig själv och min insats..

Jag kan inte sova.
Jag vill prata med någon som kanske förstår,
men alla frisörkompisar från klassen känns som att dom
går det jättebra för och det bara är jag som fortfarande inte vet
hur jag ska klippa, hur jag ska hålla, vad jag ska tänka på..

Jag är inte den som ger upp direkt, men börjar fundera, hoppade jag på detta
för fort? .. Vet inte vad jag ska och borde göra.

Jag behöver inspireras..

Känns som att jag leker och önskar att jag vore något som jag aldrig kan bli..

sjukt bra tider

Förutom att jag vart sjuk under en lång tid nu.
Men det är bra tider.

Jag känner verkligen att jag är älskad.
Jag älskar honom som älskar mig.
Jag är glad och allt känns fint.

<3

old friend's lasts forever

Idag träffade jag en old friend. Det var fint. Vi ses snart igen.
over and out about that.


Tog mig hem, det blev tjafs och jag har så ont att jag inte kan stå upprätt.
Jag ligger i sängen. Helt känslostörd är jag nu, pms 3000 typ.
Inte sovit bra på hur länge som helst så är helt utmattad och bara gråter.
Jag behöver en kram. Och jag önskar mobilen kunde plinga och jag får ett fint sms..
Jag vill bara ha något fint.
Och jag vill bara sova.
Jag hatar när det blir såhär, när man inte får sova, så man bara blir ledsen..
fuuuck.

send some love..?

skjut mig så jag får sova

Första gången på väldigt länge jag känner mig deppig. 
Gör ont i hela kroppen och det äckliga känslan är tillbaka..
Vet att den inte borde vara tillbaka, för saker är bra. 
Jag ska vara glad för det jag har. 


Känns inte som att jag pratar med någon om saker längre, 
jag vågar inte visa när jag mår riktigt dåligt för jag borde ju vara glad nu och må bra. 
Det börjar kännas jobbigt. 
Riktigt instängt. 
Därför blir det panikutbrott såhär när man är själv, 
lagom till helgen och allt.. 


Vill vara överallt där allt händer på en och samma gång. Men det går inte riktigt. Hatar att missa saker, att annat tar upp min tid som kommer löna sig längre fram. Jag har hellre kul nu än om 30 år.. Suck. Snart kommer ingen komma ihåg mig bara för att jag måste ge så mycket tid till min dröm.. "ingrid? Ingrid vem?" Jag vill också leva livet nu. Inte om 10,20,30 år.. Jag bryter ihop.tja