psykbryt

Otroligt med ironi att förra inlägget var så otroligt fullt med glädje. 
Och nu är det inte samma skönhet i detta. Nu är det såkallat gnäll.


Idag var det sista dagen i skolan. Det innebar sista lunchen som klass,
vi fick betyg, och hade det allmänt bara bra. Lite jobbigt ja,
men jag har mest ångest i kroppen över det som kommer nu.
Väntan att börja jobba.
Det gör ärligt ont i hela min kropp av att inte ha planer,
att inte ha något på gång hela tiden gör mig deprimerad på hög nivå.

Jag har tråkigt.
Jag har ett otroligt tråkigt liv.
Jag är verkligen inte en människa som passar sig till ett tråkigt liv.
Jag vill ha saker som händer hela tiden, jag vill inte vara själv!
Folk och händelser hela jävla tiden tack!


Riktigt segt, otroligt segt.
Och inte bara segt utan jag känner mig OTROLIGT sad som människa.
Usch.

Nu ska jag gräva ner mig och vara arg på mig själv.