förstår inte..

Nej jag kan inte förstå.

Jag kan verkligen inte förstå hur man kan anklaga mig för det som hänt.

Att man som vuxen människa kan skicka sms till mig och anklaga mig för

saker som hänt. Saker som jag vart inblandad i såklart, men jag har inte

sagt åt någon av de människorna att de skulle ta sina liv..

Att de saknar sina barn förstår jag såklart,
men de verkar inte kunna förstå att jag saknar dem lika mycket.

"det skulle vart du."

Hur kan man säga så till en 19åring som har förlorat samma som de har..

Att jag inte är välkommen vet jag, men jag går inte dit för deras skull,

jag går dit för deras skull, de som jag saknar och min bästa vän.

Att de inte kan förstå att jag bär med mig allt det här och i vissa stunder även tänker

att det kanske borde varit jag. Jag lovade ju honom det, men jag gjorde det inte.

För det finns saker att finnas för, men att veta att vuxna människor önskar mig bort från

livet är fan inte lätt att gå runt att bära på. Hur kan de..?

Att det har gått 3 år verkar inte göra saken lättare heller.. Gå vidare verkar inte

finnas i deras tankar..

Jag tänker på det i stort sett varje kväll när jag somnar.

Det är en person som under de här 3 åren, där ifrån, som frågat mig hur jag mår.

Och det är idag längesen..

Jag vet att jag inte kommer vara välkommen dit.. Men att veta att jag inte vart ens

på min bästa väns begravning dödar mig lite varje dag. Så jag kommer gå dit.

Jag kommer ta all skit som de kommer ge mig. Ingen kommer prata med mig.

Men jag är inte där för deras skull.. Jag är där för att visa min saknad. Som är lika

stor som deras.. men som de inte verkar kunna förstå..

Det är så otroligt tragiskt, att det inte kan ta slut någon gång för mig.
Hur länge ska det behöva vara ångest så fort jag är ensam och när ska det sluta..?

Just nu vill jag bara visa min saknad till människorna, men sen skulle jag

vilja glömma bort för en tid. Jag försöker varje dag gå vidare, men det är så

svårt själv och när man vet att av vissa människor är jag hatad.

Jag kan ta hatet, men inte hur mycket och hur länge som helst.

Jag saknar dig, och er så mycket.. önskar ni kunde komma tillbaka..