söndag 20 september 2009

the loneliness is killing me

Jag hatar att vara ensam.
Fysatan.
Speciellt när man haft sällskap ett längre tag,
ett par nätter.
Sen är man själv igen..
När jag börjat vänja sig med sällskapet.

2 kommentarer:

  1. Vet vad du menar. Jag grät nästan igår för jag kände mig så ensam. Kändes som alla var ute o roade sig o inte hade bjudit med mig. Vet faktiskt inte om fallet var sådant, men ja...

    Nu har jag gjort en sida om dig i min scrapbook. Så jag tycker du pallrar ditt ass hit till mig när den e klar o inspekterar den.

    Jag längtar tills vi träffas. Puss

    SvaraRadera
  2. Svar: Ja, men du har ju ingenstans att komma till ifall du skulle vilja hälsa på. Inte än i alla fall.
    Och det är ju jätteklart att jag har med dig i boken!

    SvaraRadera