måndag 18 maj 2009

my hero

Jag var naiv och trodde inte jag skulle bli lika ledsen och gräva ner mig lika mycket den här gången, hur naiv får man bli?
Det är inte ens den dagen än men jag har redan ont i hela kroppen,
ångesten är hög, tårarna har fyllt ögonen flera flera gånger, och jag bara orkar inte mera.
Och när folk säger jag är stark, förstår jag inte för jag är ju inte det.. 
Det har gått så många år, men det tragiska ur den här
historien kommer aldrig försvinna.
Jag kan försöka så mycket som jag kan, men det, den,
 jag skulle behöva i en sån här situation är du.
Det går inte för det handlar om dig. Hade du funnits hade jag inte gått igenom det här. 
Då hade jag fortfarande kunnat se dig och röra dig. 
Jag saknar dig så mycket. Fortfarande. Alltid.
 ps. Häromdagen, när jag satt på bussen kom våran låt på min ipod.. då ville jag bara upp till dig
rip

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar