en tjej

Det finns en sån människa som finns där och är söt. Som jag lärde känna som litet kid, redan innan jag var ett år. Vi är alltså barndomskompisar och det är hon som bott närmast här ute på landet. Vi gick tillsammans från klass 1 - 6. När vi började 7:an gick vi i olika skolor men hann alltid prata om allt nytt på bussresan som vi alltid spenderade tillsammans. De 30 minuterna per dag. Och vi båda hade problem med att trycka på knappen när vi skulle av bussen. 
På gymnasiet gick vi i samma skola ett tag, då blev våra resor längre så det blev buss + pendel tillsammans. Efter 2 månader bytte jag skola och då var vi tillbaka på 30 minuter tillsammans på bussen igen. 

Även om vi inte vart best budds, eller det har vi, men vi umgås inte hela hela tiden. Men det är något speciellt med en tjej som man känt sen man knappt kunde gå. vi är uppvuxna på samma ställe, ute på det fina landet. Så i grunden är vi likadana. Hon och jag. Nu pluggar hon till lärare uppe i Härnösand, hon kommer bli underbaraste läraren. Det vet jag. Det har jag sagt till henne. Jag hoppas att jag kan hälsa på henne där uppe för att se hur hon bor och lever nu.

Anledningen till en stor berättelse om denna tjej är att i fredags när jag satt på arbetsförmedlingen fick jag ett fint sms som handlade om att jag gjort slut med J. Hon hade sett mitt något arga inlägg här på bloggen, och hon bestämde sig att skicka ett sms. Ett riktigt sms, äkta vara och rakt från hjärtat. Jag blev så glad. Så otroligt glad.

Den här tjejen som heter Karolina är verkligen fin.
Det är en pärla som jag kommer förvara varsamt resten av livet.